9 myter och sanningar om Vinster i Välfärden 7/9
Myt 7. Privata bolag är inte främst ute efter vinst utan efter att utveckla välfärden.
Om vinsten bara syftade till att utveckla verksamheten skulle den återinvesteras i verksamheten. Att flera miljarder per år istället går till aktieutdelningar, uppköp av andra verksamheter och VD-löner visar att visar att vinsten överordnas verksamheten istället för att bidra till den.
Det är sant att det finns många seriösa välfärdsföretag vars ägare startat sin verksamhet för att de brinner för och vill utveckla välfärden. Men det är också sant att lönsamheten är extremt hög i stora delar av välfärden, medianavkastningen ligger på 47 procent på så kallat operativt kapital (för mer info om lönsamheten, se myt 6 ovan). Och de största aktörerna – som lägger under sig allt mer av välfärden – ofta tar ut stora vinster, betalar höga chefslöner till de högsta cheferna, och betalar mycket lite i skatt.
Det är svårt att tolka den girigheten som att ägarna sätter välfärdens kvalité framför vinstintresset. Varken skattefusk eller höga vinster – som plockas ut ur verksamheten – är nödvändiga för att privat välfärd ska kunna utveckla verksamheten. Tvärtom så kommer privat verksamhet att bli ännu bättre om dess ägare återinvesterar det mesta av överskotten i verksamheten. Är de inte beredda att göra det så visar de själva att de är mer intresserade av vinsten än av att leverera en bra välfärd.
I mindre bolag kan ägaren ta ut vinst istället för lön. Det blir då lägre skatt på inkomsten. Om en vinstreglering införs så kommer troligen flera sådana företagare att ta ut mer i lön istället, vilket är helt i sin ordning så länge som lönerna motsvarar ungefär snittet på marknaden.
I större bolag kan ledande chefer dels ha miljonlöner och dels ha aktier som gör att de får del av vinsterna indirekt. En effektiv vinstreglering skulle begränsa de möjligheterna kraftigt, vilket också är i sin ordning. Sådana inkomster är knappast nödvändiga för att skapa kvalitét eller engagemang hos chefer i välfärden. Det handlar om aktier som kan säljas i direkthandel men också kan säljas då hela företaget säljs och köps mellan riskkapitalbolag. Aktierna kan också öka i värde vid en börsintroduktion som visas av nedanstående exempel:
”Attendos börsdebut blev ytterligare en storvinst för Henrik Borelius. Aktien handlades för 50 kronor vid introduktion. Sedan blev det börsyra och vårdbolagets aktie steg som en raket och landade 70 kronor vid stängning, en ökning med 40 procent. Det innebär att Henriks Borelius ökade värdet på sitt aktieinnehav på 4,1 procent med 137 miljoner kronor: från 327 miljoner kronor till 459 miljoner kronor. Henrik Borelius avböjer att kommentera sitt klipp.”
Källa:
http://www.expressen.se/dinapengar/attendos-borsdebut–storvinst-for-vdn
