Historielöshet och dubbelmoralistisk argumentation
När man på olika nätforum och på sociala medier argumenterar emot Sverigedemokraternas rasistiska och högerextrema historia så möts man ofta av argumentet att Vänsterpartiet har sin kommunistiska historia. Det finns till och med dem som hävdar att partiet i viss mån fortfarande är kommunistiskt för att det har medlemmar och framförallt ett ungdomsförbund som fortfarande kallar sig för kommunister. Känner därför att det finns utrymme för en del förklaringar och belysningar av den historia som finns i Vänsterpartiets existens.
Vänsterparitet bytte namn och strök därmed ordet Kommunist i partinamn och tog även bort kommunism som ideologi i sitt partiprogram på kongressen 1990. Därmed inte sagt att partiets historia börjar där och att allt därinnan skall förnekas, förminskas eller på annat sätt göras osynligt. Partiet har som alla andra en historia där alla delar inte är något man alltid kan vara direkt stolt över. Partiet har dock till skillnad från sina belackares anklagelser aldrig varit ett leninistiskt, trotskistiskt eller stalinistiskt parti. Det betyder ju inte att alla dess medlemmar aldrig har sagt något sådan. Men partiet som sådant har inte tytt sig till ovan sagda idevärldar.
Men för att på ordning på detta så måste vi börja från början. Vänsterpartiets historia börjar 1917 så Socialdemokraterna uteslut stora delar av vänsterfalangen på årets kongress. Denna vänsterfalang tillsammans med stora delar av dåditens SSU bildade så Sveriges sosialdemokratiska Vänsterparti (SSV). Efter en del interna stridigheter och andra interna motstridigheter så bytte partiet namn till Svenska Kommunistiska Partiet (SKP)1921.
Efter att ej ha fått ingå i samlingsregeringen under andra världskriget så strök man ordet proletariatets diktatur och antog en del socialdemokratiska tankar i sitt partiprogram under kongressen 1944. Detta främst för att återigen närma sig socialdemokratin och för att kunna samarbeta bättre med nämnda parti.
Man hade dock fortfarande kontakt med och samarbetade med Sovjetunionen, främst genom att motta finansiella bidrag. Detta pågick främst under tiden 1951-1964. Dessa bidrag kom ifrån både Sovjetunionen och dåtidens DDR, främst genom olika bulvanföretag. Ett exempel är Svensk Sovjetisk Film AB som 1964 finansierade inköpet av Syninge kursgård som idag ägs av Vänsterpartiet.
Under pragvåren 1968 som ledde till Sovjetunionens inmarsch och ockupation av Tjeckoslovakien tog dåvarande Vänstperpartiet Kommunisterna (VPK) som man strax innan hade bytt namn till starkt avstånd ifrån Sovjetunionen.
I och med murens fall i november 1989 så tog Vänsterpartiet till slut under kongressen 1990 bort ordet kommunism i både namn och partiprogram för att slutligen 1996 steget mot dagens ideologi och värdegrund då man fullt ut blev även ett feministiskt parti. Idag står partiet på tre ben ideologiskt och värdegrundsmässigt. I partiprogrammet så kan man tydligt utläsa att Vänstepartiet står för en socialistisk och feministisk grund med ett ekologiskt förhållningssätt. Under kongressen i maj i år så kommer partiet förhoppningsvis också att anta det nya ekologiska programmet som tar sin grund i Eko- Eko rapporten som presenterades i sin helhet under Vänsterdagarna i Malmö i oktober 2015.
[OBS. Denna text kan komma att uppdateras under veckan främst med olika historiska referenser]
