9 myter och sanningar om Vinster i Välfärden 6/9
Myt 6. Välfärdsbolagen gör inga stora vinster
Medianavkastningen på operativt kapital – det vill säga det kapital som ägarna bidragit med och som faktiskt arbetar i företaget – ligger på 47% per år. Att jämföra med kring 10% för näringslivet i övrigt.
Vinstlobbyn påstår ofta att företagare i välfärden inte gör större vinster än företagare i övriga näringslivet, ofta till och med mindre. De syftar då ofta på vinsten jämfört med företagets omsättning, och efter att eventuella räntor betalats till ägaren eller motsvarande. Men det är inte så investerare tänker när de väljer var de ska investera sina pengar. De räknar på hur mycket pengar de kan ta tillbaka per satsad krona. Och där finns det få branscher som kan mäta sig med välfärdsbranschen. När man bara ser till ett enskilt års rörelseresultat så missar man också hur stor vinsten blir när hela eller delar av bolaget säljs längre fram. Är försäljning syftet med ägandet så gör man inte årliga vinstutdelningar. Man satsar istället på tillväxt av bolaget för att inkassera den stora vinsten senare. Det viktiga för ägarna – är vad de tjänar – inte vilket rörelseresultat som bolagen redovisar.
Ändå är idag avkastningen på eget kapital i välfärdssektorn dubbelt så hög (28 procent) som i näringslivet i snitt. Ser man till det operativa kapitalet (eget kapital plus nettoskuld) så är vinstnivåerna ännu högre, hela 47 procent (median). Ofta används det faktum att ägarna måste få avkastning på de pengar de själva investerat – och för den risk de därmed tar när de investerar – som anledning till varför man bör få en vinst på satsat kapital. Men i välfärdssektorn består ju intäkterna av skattemedel. Såväl risken som behovet av privata kapital är därför mycket litet.
Som en jämförelse kan sägas att Nordea som är storaktör i finanssektorn – som ofta har höga vinster – hade 11,6 procent i avkastning på eget kapital (kvartal 3 2016).
Källa: (välfärdsutredningen, SOU 2016:78)
